En rapport om musik och känlsor

Hej allihopa, jag sitter just nu och lyssnar på lite musik och tänkte att jag skulle snacka lite om vad jag har i min spellista på winamp numera.

De senaste två veckor har jag märkt att jag börjar lyssna lite på argare musik. Mycket Slipknot har spelats när jag sitter framför datorn och spelar nåt meningslöst flash-spel. Även än hel del Amon Amarth och de lite äldre in Flames albumen Colony och Clayman som också är lite argare. Varför? Jag vet inte, men jag tror att man reflekterar lite sig själv och sina känlsor i den musik man lyssnar på, för lyssnar på något som är ledsent när man är ledsen så har man lättare för att känna och förstå musiken. Ifall detta skulle vara sant vet jag inte men isåfall, varför och på vad/vem är jag arg?

Ju mer jag sitter här och skriver om musik och känlsor ju mer känner jag att bortom det grova growlandet och texterna om vikingar i Amon Amarths musik finns en melodi, en melodi som känns ganska sorgmodig. Den ger en känsla att se upp på klar himmel och se alla stjärnor, själv, utan att ha någon att berätta det för.

Detta gör allting bara mer invecklat med vad för känlsor jag skulle kunna ha. Ledsen, arg vem vet? Jag kanske bara inte vill erkänna att jag är ledsen och döljer mig i arg musik, jag vet inte.

Aja, slut med detta seriösa nu, imorgon är det liseberg som gäller. Det ska bli skönt att få åka iväg och ha kul med kompisarna.

Nu slutar jag med en liten fråga, gissa låten:
"Samla de trogna
och föreslå en skål
för epoken utav likgiltighet"
(ett tips, texten är egentligen på engelska)


Ha det bra och hoppas vi syns