Fuck This elle kanske det borde varit en trevligare titel

Fuck this, fuck it all. Just nu orkar jag inte göra så mycket mer. För ett par veckor sedan så kände jag att hela mitt liv skulle bli bra, bättre, kanske till och med bäst. Just nu känns det som allt körs ned i botten på marianergraven. Allvarligt talat jag behöver skriva på mitt projektarbete mer än någonsin just nu och jag skriver på en jävla blogg. Jag är så trött på det hela. Jag vill bara få ut lite av den storm som flyger inom mig.

De senaste veckorna har jag tänkt tillbaka på min skolgång, vad jag har lärt mig, hur jag har utvecklats, vilka som är mina största förändringar osv. Och jag… kan inte hitta vad som har hänt när. Att jag var mycket bättre i tvåan än i ettan är självklart eller att jag i nian började tröttna på högstadiet är uppenbart, men precis när hände det? Vad agerade katakysator för alla de stora vändingar i mitt skolliv. Jag vet inte? Eller jag kanske inte ska veta, det är kanske omöjligt att veta. Vem vet? Så många frågor, så lite svar.

Youtube, youtube, åh du vackra youtube. Du gör min vardag så mycket lättare och samtidigt så mycket svårare. Jag ser mer på dig än på någonting annat under min vakna stund. Du är min musa, min inspirationskälla. Jag tror det till och med var du som fick mig att börja skriva det här inlägget.

Som sagt så har det blivit mycket youtube, mest Scrubs. Alltifrån klassiska guldbitar som Turk the Warrior (http://www.youtube.com/watch?v=Ux6gnOGO0Fw) till mer emotionella scener som Bens Funeral (http://www.youtube.com/watch?v=3rirPLLYBys). Alla dessa himmelska klipp har fått mig att börja tänka på varför jag gillar Scrubs så mycket. Jag tror inte att det är humorn, även om få andra serier äns kan försöka nå samma höjder. Jag tror det är JD, dr John Dorian. Den stackars huvudkaraktären som ofta gör fel och som ofta blir ståendes ensam, men som lika ofta rättar till sina fel och blir allas vän. Det må låta lite klyshigt men när man ser på honom så känns det inte så. Många vill se en karaktär de kan identifiera sig med eller som de önskar sig kunna var, för mig och JD så är det lite båda. Jag gillar att dagdrömma likt honom, att försvinna bort i en annan värld där det som jag vill är möjligt och att komma tillbaka till verkligen utan någonting som någonsin kommer till nytta. Jag har haft nedtryckda känslor för en vän, precis som JD. Men vissa saker som han har önskar jag att jag hade. Jag önskade att jag kunde vara lika öppen med vad jag tänker och tycker. Jag vill ha samma förmåga att sudda ut mina felsteg, att rätta till dem. Men, men, man kan inte få allt. Här kommer några av mina favorit-klipp med JD tillsammans med en förklaring till dem:


http://www.youtube.com/watch?v=wuzBLu_IZCw&feature=related
Mannen på soffan är Dr. Cox, JDs "mentor" som har spenderat den senaste tiden hemma, drickandes efter att han kommit till sjukhuset berusad. Alla JDs vänner har spenderat tid hemma hos honom som mentalt stöd, förutom JD som har valt att inte åka dit, förräns nu.

http://www.youtube.com/watch?v=fpS70HSd9LE&feature=related
Ett klipp om en avundsjuk och ledsen JD som får se den han älskar förlova sig med någon annan än han själv.

http://www.youtube.com/watch?v=6a9kVyOFmws
Klippet får förklara sig självt, jag tycker det börjar bli tjatigt med sammanfattningar.

Och nu hittade jag ett till, fast det lägger jag mest upp för musikens skull:
http://www.youtube.com/watch?v=_xK64tG-o_A
Dreaming of You med The Coral, eller The Corals (nåt sånt var det iaf). Inte vad jag jag brukar lyssna på, men visst skapar den rätt skön känsla i kroppen. Den kan nog gå in i min spellista tillsammans med min blandning av Göteborgsmetal, Johnny Cash och allt annat som jag lyssnar på.

Och på tal om Dreaming of You, jag tror inte jag har någon som jag just nu kan säga att jag drömmer om, ingen som väcker någon värme hos mig. Det är inte ofta det är så för mig och ibland kan det kännas skönt, men det känns även lite tomt. Det är någonting jag har vant mig vid under en längre tid och nu när jag saknar det så vet jag inte riktigt vad vill ha. Det är som att förlora hungern, man lider inte av det men man vet inte om man ska äta. Min liknelse var kanske dålig och gjorde det kanske inte enklare för er, men det är inte enklare för mig att förstå. Men det är kanske bäst att vänta och se vad som händer.

Jag läste lite i mina gamla inlägg, den tiden då jag inte kunde skriva fem meningar utan att använde minst ett "aja", och hittade ett som jag tyckte var speciellt intressant. Det var en specifik del som jag fastnade för, speciellt med tanke på min föregående paragraf. Jag citerar:

"Nu vill jag att alla som kommenterar är ärliga, jag behöver lite hjälp. Jag vet inte hur jag ska göra, ifall jag ska välja person A eller person B (detta är bara generellt). Jag vet själv inte vilka sidor hos mig de skulle gilla, men vi säger så här om de bäda (kom ihåg att vi bara är generella), A är en lugn person som inte pratar så mycket, gillar kanske lite mer litteratur och är troligtvis inte så social och festlig av sig och B är en lite mer "vild" person som är pratglad och gärna socialiserar med andra. Vilken av dessa tror ni skulle passa mig bäst, som partner. För jag själv är ju ofta lite "crazy" av mig, men jag gillar att vara lugn och kunna prata lite mer stillsamt med någon också. Skriv gärna era egna åsikter som en kommentar. Ifall ni känner att ni inte riktigt vet vem jag är kan ni läsa mitt första inlägg."

Även om jag skriver att jag är väldigt generell så minns jag att det var två personer som jag tänkte på när jag skrev det här inlägget (det var därför jag var lite övertydlig med att det enbart var generellt), men jag minns inte vilka. Så jag skapar härmed en tävling, den som kan komma på vilka två dessa tjejer var kan få ett anonymt hedersomnämnande här på bloggen. Och ni kan skicka era svar till min mail, min ytterst gamla mail:
demon_zabuza1@hotmail.com

Nu ska jag försöka få folk att börja läsa den här bloggen igen, via facebook och andra internet-forum, för den har kommit tillbaka och inom kort kommer den att få en liten remake.

Peace Out

Where o' where are thee?

Vart ska man åka, vart ska man läsa? Hur mycket man än läser om de olika utbildningarna som finns framför en så blir det ändå inte ro i varken hjärnan eller hjärtat. Jag har läst om Jönköpings lärarutbildning och om kandidatprogrammet Mänskliga rättigheter i Lund. Om de olika typerna av bostad. Om utbytesprogram och lämpliga länder att studera i. Jag har pratat med vänner, föräldrar och kompletta främlingar om deras åsikter. Visst det är lätt att sila ut det oönskade men det som jag hade i baktankarna från början har bara blivit förstärkta. Och det är då inte enbart ett förslag som lurar här i min knöl. Många äro de stigar som jag vill välja. Så nu ger jag er chansen att ge mig min perfekta utbildning. Jag vill ha goda möjligheter när det gäller bostad och utlandsstudier och jag vill bli något som ligger ungefär mitt emellan dessa:

• Nelson Mandela
• Anders Fridén
• Churchill
• Kakmonstret
• Inte en tonårsboksförfattare
• Någon som jobbar med människor (för det är så unikt)
• V
• Alla Arnold Schwarzeneggers karaktärer i alla hans filmer
• Hannibal Lecter
• T-rexen från Jurassic Park
• Batman

Och jag vill vara garanterad jobb i framtiden.

Fem över halv ett, sista dagen på höstlovet

Ännu en gång ett spontant inlägg. Jag har extrema problem att sova och imorgon är det skola igen. Skola, denna hatade skola, denna älskade skola. Skola som för vissa betyder problem, jobb, läxor och bara massa onödigt slit. Men för mig betyder skolan inte bara det, utan skolan betyder för mig en plats där jag träffar mina kompisar, pratar om vad som hänt i helgen, det som står i nyheterna, film, skolan, andra kompisar och skrattar. Lektionerna, raster, lunchen, strunt samma när, jag skrattar varje dag jag är i skolan. Under de här fyra och en halv terminerna så har jag säkert förlängt mitt liv med många år. Mina klasskamrater är underbara och helt och hållet fantastiska, om jag får lov att underdriva. Men "What goes up must come down" som så många personer har sagt genom historiens gång. I juni är det dags, studenten. Många firar friheten och det nya livets början, men jag vet inte vad jag ska fira. Friheten, vilken frihet? Friheten att välja vad man ska läsa på universitetet eller högskolan, då det knappt ens finns några jobb. Friheten att välja den billigaste maten i butiken eftersom man inte har råd med något annat. Det nya livets början då? Det nya livet med ett prestationstvång. Med slumpade chanser om vem som får vad. Det nya livet fyllt av fler fällor än skatter. Men det är inte de här mörka utsikterna som jag är rädd för. Det är allt som försvinner. Alla som försvinner. Många av mina vänner har olika vägar som de vill följa efter gymnasiet och de leder ofta till helt olika platser. Och min väg? Jag har en liten otydlig karta med många vita fläckar som säkert kommer ändras ju längre tiden går. Men en sak är säkert, jag kan inte följa alla de andras. Vad ska jag göra? Ska jag bara följa någon enstakas och tappa bort alla andra och kanske även inte följa den väg som jag vill följa. Eller ska jag helt och hållet följa min egen väg och lämna alla andra åt sina öden. Ibland känns det som att singla slant vore det enda logiska.

Så varför ska jag fira? Varför ska jag fira att någonting så fantastiskt avslutas? Varför ska jag fira att allt kanske försvinner? Det verkar mer vettigt att sörja. Det är kanske därför jag ska fira. Om den här tiden har varit så bra varför låta den avslutas med tårar, låt den avslutas med ett leende. Summera allt som har varit positivt och få ut det på en dag, låt andra få höra det, dela med dig av din glädje. Om vi alla står inför utmaningar så varför ska man möta dem utan något ljus. Jag ska med mig allt som de här tre åren har gett mig, det ska lysa upp allt mörkt och få allt dystert försvinna. Nu vet jag varför jag ska fira, nu vet jag.

Jag kanske kommer tillbaks hit någon gång snart och skriver lite till om skolan och studenten, för det finns mycket mer känslor att behandla här. Och jag har bytt låten på bilden, ett rätt så lugn låt i lite Jimi Hendrix stil, hoppas ni gillar den. Ha det bra!

Ett spontant inlägg

Tja, tillbaka tillfälligt bara för skriva ut massa saker. Har knappt ens rört bloggandet sedan vintern, enbart lite sporadiskt twittrande nu på senare tid (http://twitter.com/kalsrud). Tyckte att bloggandet kanske blev lite meningslöst när det bara var ens kompisar som läste det man skrev, så då kan man lika väl säga det till dom. Men, men nu tittade jag lite snabbt in här igen och då tänkte att jag kan kanske skriva ett litet inlägg. Och först kanske borde det kanske passa med en liten uppdatering av vad som har hänt under tiden som jag varit borta. (Notera att de inte kommer i kronologisk ordning)

Jag har åkt skidor för första gången, gick väl rätt så bra. Ramlade lite då och då men det var ju som sagt först gången.
Jag har blivit extremt förvirrad, för att sedan kunna se allt klart igen.
Jag har gjort premier i a-laget i DM, visserligen bara någon minut, men känslan fanns ändå där.
Jag har skaffat nya vänner, de flesta genom andra vänner.
Jag har jobbat, som målare även denna sommar.
Jag har missat allt det fina sommarvädret, tack vare jobbet.
Jag har förbättrat mina betyg avsevärt i skolan.
Jag har blivit arg på en person som inte vet om det.
Jag har utsett Jonah Lomu till hjälte.
Jag har kommit fram till att jag kanske är lite kommunist, lite.
Jag har sett mitt favoritlag vinna allt som de har kunnat vinna.
Jag har misslyckats miserabelt på mitt projektarbete.
Jag har nästan bestämt för vad jag vill läsa, iallafall för tillfället.
Jag har kommit fram till att litterär gestaltning är ett riktigt roligt ämne.
Jag har sörjt den bortgångne Jarl Alfredius.
Jag har komit fam til att min stabnign inte ä va den ska vra.
Jag har sovit i samma rum som två personer som har haft sex, utan att jag själv utan har vetat om det.
Jag har blivit förvirrad och inte lyckats förstå vad det är som händer.
Jag har haft ett par väldigt trevliga fallens dagar.
Jag har sett avundsjuka, missförstånd och sorg.
Jag har druckit whiskey.
Jag har blivit beroende av FM 2009.
Jag har skadat knät.
Jag har varit på Metaltown ännu en gång.
Jag har sett Blade Runner.
Jag har planerat en tågluffning.

Som ni kan se så är det en hyfsad blandning av gott och ont. Och det är inte allt, bara allt som jag kan komma på just nu. Men nu börjar det bli sent och jag har skola imorrn, så nu blir det läggdags och en promenad in i drömmarnas värld, även ifall jag inte drömmer så ofta. Kanske för att jag jämt och ständigt tänker på sånt som är FUBAR (F*uck Up Beyond All Reason) så att det inte finns något utrymme för drömmarna när jag väl går och lägger mig. Aja, slut med allt sånt här strunt och god natt.

Ny låt

Nu har jag lagt upp en ny låt till bilden. Glömde göra det igår, hade en riktigt förjävlig huvudvärk efter att ha fått en killes axel i ansiktet på fotbollsträningen. Inte alltför kul. Just nu så lyssnar jag sjävl på låten i ett rum på skolan. De flesta sitter och jobbar på projektarbetet, borde göra det själv, men jag sparar det till något annat tillfälle. Annars så händer det inget. Ozzy over and out.

En ledig tisdag

Go' Kväll. Nu är det tisdag och jag tänkte mig att jag skulle skriva ännu ett nytt inlägg. Inte något stort bara lite allmäna tankar.

Idag så har jag kört bil runt här i Kalsrud. Inte så jättemycket, men alltid något. Har ju faktiskt inte kört sedan typ oktober. Jättelänge. Och sedan fick min brorsa köra lite. Han var rätt bra för sin ringa ålder.

Jag borde egentligen räknat lite matte idag fast det blev inte av. Inte så jättebra, men jag räknar ändå en nivå högre än vad jag borde räkna. Alltså jag har räknat såpass fort att jag har räknat ut en kurs längre än alla andra. Mycket utav det redan i nian. Jag är inte särskilt motiverad till att räkna just nu.

Jag är lite ledsen på att ni inte har kommenterat veckans låt, eller röstat i det nya röstningssytemet jag har lagt upp. Fy på er.

Innan jag säger adjö så vill jag tacka min motpart i gårdagens chatt ännu en gång. Det var givande för mig. Tack igen.

Peace out :)

Adjö

Lite nytt format

Nu ha jag fixat till bloggen lite, så att den ser lite snyggare ut. Ändrat färger här och var och t.o.m. lagt till en liten bild vid sidan. Och det är inte vilken bild som helst, eller jo det är det ju. Men klickar man på den kommer man till youtube och veckans låt. För er som kanske råkade klicka förra gången så vet ni att det var "Sonne" (i brist på fantasi för stunden). Men nu så måste ni allihopa klicka på bilden, för nu kommer en ny låt. Låtvalet bestämmer jag själv och jag väljer låtar beroende på hur viktiga jag tycker dom är för mig den vecka då de kommer upp.

Nu ska jag chilla innan jag går ut till bussen för att åka till min träning i VBG.

Peace out :)