Kluven likt ett vedträ

Hallå där. Hoppas ni har det bra. Idag så lyckades jag kalla min svenska och pysoklogi lärare dum i huvudet. Bra gjort Ozzy, riktigt bra gjort.

Helgens bravader hemma hos en kompis (en liten filmkväll) har fått mig att tänka lite. Egentligen har tänkandet ingenting med filmkvällen att göra, det var bara så att jag började göra det där. What if, tänk om det är någon där ute som har känslor om mig, både positiva och negativa, som inte jag känner till, för sådana har ju jag om andra, både positiva och negativa. Ifall någon har det så, ja så, skulle inte jag kunna göra så mycket åt det, eller hur? Visst jag skulle kunna reagera på det, men det är ju fortfarande deras känslor. Men jag ska nog inte grubbla över det för mycket. Jag bara hoppas att ifall någon tycker något om mig så får jag reda på det.

Barcelona vann med 6-0 mot Henok Goitoms Valladolid, Eto'o gjorde 4 mål på en halvlek. Det är nästan tio år sedan någon gjorde det sist.

Just nu så känner jag mig lite splittrad, ska jag göra det som är säkrast eller ska chansa eller ska jag bara strunta i allt, hmm.

Bilden som är postad i detta inlägg tycker jag är fin.

Peace out/Ozzy

6 av 5 fem stjärnor forts.

Daniel Svensson, Peter Iwers, Björn Gelotte, Jesper Strömblad, Anders Fridén. Precis i den ordningen kom dom. IN FLAMES!!! Jag hade vunnit tillsammans med 24 andra ett backstage pass där vi fick träffa IN FLAMES!!! Fyfan vad coolt. Vi tog foton tillsammans med bandet, fick diverse saker signerade och snackade lite med när det inte var mer än 50 min kvar till spelning. Och fyfan vad trevliga dom var, schjysta som fan. Men tiden rann ivägen, ja den går fort när man har roligt som man säger. Så det blev en gruppbild med alla och så lite "Adjö, hade kul, lycka till" handskakningar innan man gick tillbaka till sin plats med en grym magkänlsa, man hade lite föraning om att det skulle bli en grym kväll.

Under tiden man hade varit på sin lilla träff så hade Gojira spelat. Enligt mina kompisar så sög dom. Men det finns säkert lite folk därute som gillar dom. Men nu var det dags att invänta de stora grabbarna. Göbbarna från Götebôrg. In Flames. Folket vällde in, det blev snabbt helt fullt i Lisebergshallen. Stämmningen steg i takt med publikens tjut av vilja efter bandet.
"In Flames, klapp klapp klapp, In Flames, klapp klapp klapp, In Flames" En vit duk föll ner och täckte scenen så att man inte såg något. Och sedan så började lyssa gult på den och likt spöken i en gammal skräckfilm så kom dom fram. Men allt man såg var sillhuetter av deras skugga emot duken. De steg fram samtidigt som introt till "The Chosen Pessimist". Ljuset sjönk och fick en grön nyans, då det tidigare hade haft en gulorange nyans. Och man fick plötsligt syn på dem. Ännu en gång blev det spöklikt, de liknade andar fast på en scen där de för evigt uttryckde den sorg de bar på. Men de återgick till det orginella lyset de hade. De kom fram och försvann flera gånger innan det slutade. Då nådde de refrängen och duken släpptes och de lugna gitarrerna övergick till hårda riff. Efter låtens slut verkade applåderna oändliga. Till slut så fick anders tyst på oss och började prata själv. Han började på stockholmska och beskrev hur kul det var att vara "i stan". Publiken gjorde som en riktig Göteborgspublik ska göra och buade. Anders började prata som vanligt och avslutade sitt tal med lite Göteborgska, "Gôtt att vara här i Götebôrg". Sedan fortsatte koncerten. Det var gungande hopp till "Only For the Weak", tändare i luften till "Come Clarity", fanatstiska mellan pauser av Anders, ett fantastiskt gitarr-solo i "The Mirror's Truth", ett inte så fantastiskt gitarr-solo i takt med publikens hejarramsor, klassik Gbg-döds i ett "Jesterrace-medley", hårda verisioner av relativt lugna låtar som "Delight and Angers", härliga riff i "Colony" och "Pinball Map", en sjuk lång vänta på "Cloud Connected", en tänjing utav gränserna på hur fantastisk en koncert kan vara. Men tiden går som sagt fort när man har kul. Och när de hade avslutat med balladen "Take This Life" så kändes det som hela världen var inom en. Pyrotekniken hade det skärts ner på men känslan var uppvriden till beyond maximum. Det var det bästa jag sett dem göra hittils. Fy fan vilken koncert.

Det blev 6 av 5 stjärnor, minst.

Detta var allt för nu.

Peace Out, Ozzy

Lanet i Frändefors och första delen av Sex av Fem Stjärnor

Tjenare igen efter ett litet uppehåll. Min uppdatering har som vanligt blivit lite försenad på grund av diverse förselser. Bl.a lan, koncert, och läxor. Men iallafall är jag grymt taggad just nu och känner mig jävligt glad och pigg, trots att det börjar bli lite sent för en kille som ska upp vid halv sju på morgonen.

Jupp, i mitten på förra veckan så var det ju det omtalade lanet, allt gick lugnt och fint och få speciella saker hände, förutom att några dampade loss och visade sin rövhål och liknande. En annan grej var ju det att pizzan som jag käkade var väldigt speciell. Jag käkade en familje-pizza tillsammans med en annan kille och han envisades om att vi skulle ha extra kebabsås på våran pizza, och visst fick han extra kebab-sås allt. Det var en jävla insjö på pizza där salladen såg ut som bläckfiskar och kebaben liknade valar. Det nästan smått äckligt, men väldigt gott.
På sista dagen blev jag utmanad av en kille att jag inte kunde äta upp en pirog, en helt vanlig pirog direkt ur paketet, värmd förstås. Det gick lätt som en plätt, men han såg det inte så han trodde inte att jag klarade av det, vi har ännu inte blivit vänner.

Onsdag till fredag var det lan, vilket kan verka vara veckans höjdpunkt men det hamnade långt under det absolut bästa på hela det året nästan. Lördag kväll, kl är 18.10, jag har precis blivit släppt in backstage in till lisebergshallen, har fått se högtalare, gitarrer och personliga lådor till ett av världens, och enligt mig ska man ta bort ett av, bästa band. Det är helt tomt och man inser att man är först in. Man köper sig en tröja, lägger in sin jacka i garderoben, träffar sina kompisar och går på toa. På väg till toan träffar man bandets assistent, Biffen (han är verkligen biffig), säger hej till honom och han svarar med ett tjenare. Sedan sätter man sig på sin plats och koncerten börjar. Förbandet Sonic Syndicate börjar och gör en riktigt bra spelning, de må inte attrahera mig särskilt mycket med sina låtar men live gjorde bra ifrån sig. Efter det så var det dags att samla sig i gruppen man anlände in i, den lilla delen av huvudaktens fanclub som har vunnit pass till ett "Meet and Greet", vilket är precis vad det heter man träffar och hälsar på bandet backstage, för att gå iväg in i en korridor och ställa sig och vänta. Samtidig så kunde man se in i Sonics loge där det var en jädra fest igång. Snakc, öl och brudar var vad som fanns därinne. Två stora skålar med dip, två backar öl /tror jag) och minsta sex tjejer. När man var där så träffade man både sångaren och trummisen och berömmde dom för ett bra arbete där på scenen. Men sedan stängdes dörren och man fick inte se mera. Då väntade man, hjärtat slog fort och man tittate spännt mot slutet av korridoren. Då kom dom! To be continued...