Where o' where are thee?

Vart ska man åka, vart ska man läsa? Hur mycket man än läser om de olika utbildningarna som finns framför en så blir det ändå inte ro i varken hjärnan eller hjärtat. Jag har läst om Jönköpings lärarutbildning och om kandidatprogrammet Mänskliga rättigheter i Lund. Om de olika typerna av bostad. Om utbytesprogram och lämpliga länder att studera i. Jag har pratat med vänner, föräldrar och kompletta främlingar om deras åsikter. Visst det är lätt att sila ut det oönskade men det som jag hade i baktankarna från början har bara blivit förstärkta. Och det är då inte enbart ett förslag som lurar här i min knöl. Många äro de stigar som jag vill välja. Så nu ger jag er chansen att ge mig min perfekta utbildning. Jag vill ha goda möjligheter när det gäller bostad och utlandsstudier och jag vill bli något som ligger ungefär mitt emellan dessa:

• Nelson Mandela
• Anders Fridén
• Churchill
• Kakmonstret
• Inte en tonårsboksförfattare
• Någon som jobbar med människor (för det är så unikt)
• V
• Alla Arnold Schwarzeneggers karaktärer i alla hans filmer
• Hannibal Lecter
• T-rexen från Jurassic Park
• Batman

Och jag vill vara garanterad jobb i framtiden.

Fem över halv ett, sista dagen på höstlovet

Ännu en gång ett spontant inlägg. Jag har extrema problem att sova och imorgon är det skola igen. Skola, denna hatade skola, denna älskade skola. Skola som för vissa betyder problem, jobb, läxor och bara massa onödigt slit. Men för mig betyder skolan inte bara det, utan skolan betyder för mig en plats där jag träffar mina kompisar, pratar om vad som hänt i helgen, det som står i nyheterna, film, skolan, andra kompisar och skrattar. Lektionerna, raster, lunchen, strunt samma när, jag skrattar varje dag jag är i skolan. Under de här fyra och en halv terminerna så har jag säkert förlängt mitt liv med många år. Mina klasskamrater är underbara och helt och hållet fantastiska, om jag får lov att underdriva. Men "What goes up must come down" som så många personer har sagt genom historiens gång. I juni är det dags, studenten. Många firar friheten och det nya livets början, men jag vet inte vad jag ska fira. Friheten, vilken frihet? Friheten att välja vad man ska läsa på universitetet eller högskolan, då det knappt ens finns några jobb. Friheten att välja den billigaste maten i butiken eftersom man inte har råd med något annat. Det nya livets början då? Det nya livet med ett prestationstvång. Med slumpade chanser om vem som får vad. Det nya livet fyllt av fler fällor än skatter. Men det är inte de här mörka utsikterna som jag är rädd för. Det är allt som försvinner. Alla som försvinner. Många av mina vänner har olika vägar som de vill följa efter gymnasiet och de leder ofta till helt olika platser. Och min väg? Jag har en liten otydlig karta med många vita fläckar som säkert kommer ändras ju längre tiden går. Men en sak är säkert, jag kan inte följa alla de andras. Vad ska jag göra? Ska jag bara följa någon enstakas och tappa bort alla andra och kanske även inte följa den väg som jag vill följa. Eller ska jag helt och hållet följa min egen väg och lämna alla andra åt sina öden. Ibland känns det som att singla slant vore det enda logiska.

Så varför ska jag fira? Varför ska jag fira att någonting så fantastiskt avslutas? Varför ska jag fira att allt kanske försvinner? Det verkar mer vettigt att sörja. Det är kanske därför jag ska fira. Om den här tiden har varit så bra varför låta den avslutas med tårar, låt den avslutas med ett leende. Summera allt som har varit positivt och få ut det på en dag, låt andra få höra det, dela med dig av din glädje. Om vi alla står inför utmaningar så varför ska man möta dem utan något ljus. Jag ska med mig allt som de här tre åren har gett mig, det ska lysa upp allt mörkt och få allt dystert försvinna. Nu vet jag varför jag ska fira, nu vet jag.

Jag kanske kommer tillbaks hit någon gång snart och skriver lite till om skolan och studenten, för det finns mycket mer känslor att behandla här. Och jag har bytt låten på bilden, ett rätt så lugn låt i lite Jimi Hendrix stil, hoppas ni gillar den. Ha det bra!

Ett spontant inlägg

Tja, tillbaka tillfälligt bara för skriva ut massa saker. Har knappt ens rört bloggandet sedan vintern, enbart lite sporadiskt twittrande nu på senare tid (http://twitter.com/kalsrud). Tyckte att bloggandet kanske blev lite meningslöst när det bara var ens kompisar som läste det man skrev, så då kan man lika väl säga det till dom. Men, men nu tittade jag lite snabbt in här igen och då tänkte att jag kan kanske skriva ett litet inlägg. Och först kanske borde det kanske passa med en liten uppdatering av vad som har hänt under tiden som jag varit borta. (Notera att de inte kommer i kronologisk ordning)

Jag har åkt skidor för första gången, gick väl rätt så bra. Ramlade lite då och då men det var ju som sagt först gången.
Jag har blivit extremt förvirrad, för att sedan kunna se allt klart igen.
Jag har gjort premier i a-laget i DM, visserligen bara någon minut, men känslan fanns ändå där.
Jag har skaffat nya vänner, de flesta genom andra vänner.
Jag har jobbat, som målare även denna sommar.
Jag har missat allt det fina sommarvädret, tack vare jobbet.
Jag har förbättrat mina betyg avsevärt i skolan.
Jag har blivit arg på en person som inte vet om det.
Jag har utsett Jonah Lomu till hjälte.
Jag har kommit fram till att jag kanske är lite kommunist, lite.
Jag har sett mitt favoritlag vinna allt som de har kunnat vinna.
Jag har misslyckats miserabelt på mitt projektarbete.
Jag har nästan bestämt för vad jag vill läsa, iallafall för tillfället.
Jag har kommit fram till att litterär gestaltning är ett riktigt roligt ämne.
Jag har sörjt den bortgångne Jarl Alfredius.
Jag har komit fam til att min stabnign inte ä va den ska vra.
Jag har sovit i samma rum som två personer som har haft sex, utan att jag själv utan har vetat om det.
Jag har blivit förvirrad och inte lyckats förstå vad det är som händer.
Jag har haft ett par väldigt trevliga fallens dagar.
Jag har sett avundsjuka, missförstånd och sorg.
Jag har druckit whiskey.
Jag har blivit beroende av FM 2009.
Jag har skadat knät.
Jag har varit på Metaltown ännu en gång.
Jag har sett Blade Runner.
Jag har planerat en tågluffning.

Som ni kan se så är det en hyfsad blandning av gott och ont. Och det är inte allt, bara allt som jag kan komma på just nu. Men nu börjar det bli sent och jag har skola imorrn, så nu blir det läggdags och en promenad in i drömmarnas värld, även ifall jag inte drömmer så ofta. Kanske för att jag jämt och ständigt tänker på sånt som är FUBAR (F*uck Up Beyond All Reason) så att det inte finns något utrymme för drömmarna när jag väl går och lägger mig. Aja, slut med allt sånt här strunt och god natt.

Ny låt

Nu har jag lagt upp en ny låt till bilden. Glömde göra det igår, hade en riktigt förjävlig huvudvärk efter att ha fått en killes axel i ansiktet på fotbollsträningen. Inte alltför kul. Just nu så lyssnar jag sjävl på låten i ett rum på skolan. De flesta sitter och jobbar på projektarbetet, borde göra det själv, men jag sparar det till något annat tillfälle. Annars så händer det inget. Ozzy over and out.

En ledig tisdag

Go' Kväll. Nu är det tisdag och jag tänkte mig att jag skulle skriva ännu ett nytt inlägg. Inte något stort bara lite allmäna tankar.

Idag så har jag kört bil runt här i Kalsrud. Inte så jättemycket, men alltid något. Har ju faktiskt inte kört sedan typ oktober. Jättelänge. Och sedan fick min brorsa köra lite. Han var rätt bra för sin ringa ålder.

Jag borde egentligen räknat lite matte idag fast det blev inte av. Inte så jättebra, men jag räknar ändå en nivå högre än vad jag borde räkna. Alltså jag har räknat såpass fort att jag har räknat ut en kurs längre än alla andra. Mycket utav det redan i nian. Jag är inte särskilt motiverad till att räkna just nu.

Jag är lite ledsen på att ni inte har kommenterat veckans låt, eller röstat i det nya röstningssytemet jag har lagt upp. Fy på er.

Innan jag säger adjö så vill jag tacka min motpart i gårdagens chatt ännu en gång. Det var givande för mig. Tack igen.

Peace out :)

Adjö

Lite nytt format

Nu ha jag fixat till bloggen lite, så att den ser lite snyggare ut. Ändrat färger här och var och t.o.m. lagt till en liten bild vid sidan. Och det är inte vilken bild som helst, eller jo det är det ju. Men klickar man på den kommer man till youtube och veckans låt. För er som kanske råkade klicka förra gången så vet ni att det var "Sonne" (i brist på fantasi för stunden). Men nu så måste ni allihopa klicka på bilden, för nu kommer en ny låt. Låtvalet bestämmer jag själv och jag väljer låtar beroende på hur viktiga jag tycker dom är för mig den vecka då de kommer upp.

Nu ska jag chilla innan jag går ut till bussen för att åka till min träning i VBG.

Peace out :)

Onödiga fakta

Visste ni att Av Möss Och Män (o' mice n' men) som en vän till mig hade föredrag om tidigare idag faktiskt är den engelske fotbollspelaren Steven Gerrards favoritbok? Och att hans lagkamrat Xabi Alonso gillar grillat lamm? Nä just det. Eller att Andrej Arshavin som spelar i Arsenal har en relativt frekvent återkommande mardröm där han är en häst på ett stort fält fullt med marsvin?

Smile through the bad times, knowing the pain before it stings you

Ibland så undrar jag ifall man kan slippa emotionell smärta. Får blir man van vid en vis fysisk smärta så kan det till slut bli så att man inte lider av den lika mycket. Kan det hända ifall man blir förråd för många gånger eller ifall man förlorar något av sentimentalt värde väldigt många gånger.

Bortsett från dessa filosofiska funderingar så lyssnar jag just nu på Rammstein. Sonne för att vara mer precis. Riktigt härlig låt. Hmmm hm Hier kommt die Sonne...

En annan bra låt jag lyssnat på nyligen är Rearviewmirror utav Pearl Jam. Inte så hård som de flesta utav de låtar jag brukar lyssna på är. Men den har riktigt go melodi och fin sång. Mm det kanske den har som säkert några av er säger där ute men ni som tvivlar ska här få höra den:

http://www.youtube.com/watch?v=xfqzQKt9UeA

Idag så redovisade jag min svenskauppgift. Den handla om författaren le Clezió och hans bok Raga (rekommenderas starkt). Det var en muntlig redovisning som skulle vara 5-10 min långt. Jag tog cirka 8 1/2 min och då hade jag glömt bort lite utav talet. Men det jag allt bra, lite nervösare än vanligt. Är inte riktigt säker på varför men så blev det iallafall. Alla vi som hade valt att redovisa muntligt istället för skriftligt (det var frivilligt) gjorde riktigt bra ifrån sig och flera med MVG-kvalitet ifall du frågar mig. Riktigt mycket beröm till allihopa.

Nu är det ledigt tills måndagen efter denna vecka som kommer nu.

Puss o Kram o Peace Out :)

Ps: Glad alla hjärtans dag imorgon. Hoppas ni blir uppskattade av era nära och kära och jag hoppas att ni tar modet till er och uppskattar dom som ni tycker om.

Jupp, och nu då?

Jaha så nu är jag arton. Nu kan jag:

• Köpa vissa alkoholhaltiga drycker i butik och dricka all sorts alkohol på restauranger.
• Köpa tobaksvaror.
• Rösta i politiska val och nationella folkomröstningar.
• Lägsta åldergräns porrbranschen själv har satt för sina kunder (enligt lag 15 år).
• Ta körkort för bil, tung motorcykel med effekt över 25 kW och ett effekt/viktförhållande som understiger 0,16 kW/kg.
• Medverka i porrfilmer.

(Källa: wikipedia)

Det känns ju... bra. Eller nja, det är ju inget speciellt som händer. Jag är ju fortfarande jag. Jag vaknade ju liksom inte upp med ett getskägg på hakan, ett körkort i handen och en unge i knäet (getskägget är egentligen irrelevant). Det som däremot känns bra var en mycket lyckad lördagkväll.

Igår så skulle jag firas och då var det massa folk hemma hos mig. Säkert 25 pers, både vänner och familj. Allt varvades med dålig karaoke (måste vara ärlig), god mat och puns med jämmna mellanrum. Riktigt trevligt var det och mycket fin respons tycker jag att jag fick. Och presenter, en metal-samlingsskiva, en bok, chokladbollar, en chokladask och ett nytt etui med namnet "Ozzy" på, grymt snygg.

Och nu kommer en ny spännande vecka med prov och allt möjligt sådant på schema. Förhoppningsvis kommer det gå bra för mig. Jag har en nobelprisförfattare att gör iordning ett tal om, ett matte c prov, ett tyska prov och en livräddning. Men jag är relativt duktig på att klara mig ur sådana här situationer.

Detta var allt ifrån mig, hare!

Might come a tear or two

Skolavlsutningen, det kommer kanske bli en av mina mest traumatiska dagar. Dagen då säkerheten försvinner. Säkerheten i de kompisar man har haft i klassen. Klassen som har funnits där och klickat sedan början. Början man hade längtat till i hela sitt liv. Livet som kommer att förändras just då.

Jag har nu gått mer än halva min gymnasietid. Den har hittils varit så fantastisk som jag kan önska, och lite därtill. Sommaren innan jag skulle börja var den tråkigaste någonsin. Bortsett från någon dag med volleyboll så fanns mycket få positiva aspekter på den. Jag minns hur jag kunde ligga hemma i solen och bara bubbla inombords av förväntan av att få börja i min nya klass. Dagen då vi började samlades bara några få intryck. Dagen därpå gick jag på en rundvandring och skaffade mig en ny vän som kom att bli min dörr intill resten av klassen. Allt flöt på efter det och nu så är jag där jag är. Glad över att allt är bra nu, ledsen över att allt kommer att ta slut en dag.

Som jag har sagt i mina tidigare inlägg så flyttar jag troligtvis utomlands efter skolan och läser under en längre tid. Och vem vet vad mina vänner ska göra då. De gör nog som jag och försvinner någonstanns där de kan bli svåra att kontakta. Och vad gör jag om jag har en förälskelse vid den tiden. Vad ska jag sätta först, min framtid eller den kärleken jag känner just då. Fast varför bekymmra sig om problem man inte har.

Jag hoppas min åsikt kommit fram. Alla mina klasskamrater, jag kommer alltid att sakna er. Ni kommer alltid vara en viktig del av mitt liv.

Peace out

Gamla hemsidor

Nu i veckan så har jag varit lite nostalgisk och kollat in lite gamla hemsidor som jag brukade besöka rätt frekvent under något år under högstadiet. T.ex. 9tails (ni behöver inte besöka den) och Quizfarm. På 9tails så fanns det ett väldigt trevligt forum med mycket konstigt folk. Agressiva Stockholmare och störande tolvåringar från Uddevalla. Det där med tolvåringar från Uddevalla var ett känt fenomen på forumet, för det var nämligen en gång så att helt plötsligt så började tre, fyra tolvåriga jävla ungar från Uddevalla mucka med allt och alla. Som tur var blev de snabbt bannade.

Quizfarm, ni kan väl gissa vad den handlar om. Men iaf så gjorde jag en quiz där för längesedan och när jag kollar på den nu så skrattar jag, min engelska var riktigt dålig då ifall man jämför med nu. Stav- och grammatikel överallt, exalterande roligt.

Här är länken till den, gör den och kommentera med svaret:
http://quizfarm.com/quiz/new/demonzabuza1/which-of-my-friends-would-you-really-like/

Totally spontaneous, not

På allmän begäran så ska jag kriva ett nytt inlägg här idag. Det får nästan tvingas fram då jag känner att jag inte har mycket skriva om. Jaha, jaha vad händer nu då? Igår så hade vi skridskor på idrotten, fast jag deltog inte då jag inte har några passande skridskor. Jag fick istället gå en runda och samla 23 bokstäver som sedan skulle bilda ordet "fotbollsmålvaktshandske". Inte så roligt. Något mer... Tror inte det. Allt känns väldigt litet just nu.

Jag sitter här nästan lite tårögd. Inte för att jag är ledsen utan snarare för att jag lyssnar på en låt från filmen "Gladiator". "Now We Are Free" med Lisa Gerrard. Så extremt vacker. Speciellt ifall man har sett filmen också, griper verkligen tag i en då.
http://www.youtube.com/watch?v=9bfCOWemMMI
Kolla in den.

Lite till kanske man kan önska av mig men jag är inte riktigt säker. Framtisplaner? Har inte alltför många. Jag tror jag ska studera hösten efter jag har slutat gymnasiet. Får bara se vad och var.
Förslag på Vad:
Utbildning för lärare för gymnasiet
Litteraturhistoria
Språk
Politik
Sociologi
Historia
Filosofi
och kanske några till

Förslag på Var:
Sverige (Kanske lite tråkigt)
Brittiska öarna
Spanien
USA
Nederländerna
Portugal
Nya Zeeland
Australien
Kanada
Brasilien
Argentina
Namibia
Indien
kanske glömde någon...

Nu fick jag allt att se lite längre ut utan att skriva alltför mycket.

Igår blev Obama president. Riktigt kul. Hoppas han lyckas fixa problemen vi står inför, eller förhoppningsvis lite iallafall. Men hörde ni låten som spelades precis innan han svor eden, "Air and Simple Gifts", den är faktiskt skriven av John Williams. Kul att han får lite cred för han gör faktiskt riktigt mycket bra musik.

Det var allt för idag. Hare

Peace Out

Beror inte musikens kvalitet på åskådaren?

Förlåt för titeln, det var det enda jag kom på. Det borde ju egentligen vara på beroende på höraren eller nåt sånt. Men aja, on to subject:

Nu har jag suttit här och kollat på cirka 3/4 av Grammis-galan och jag blir argare för varje gång det händer. Att någon/något artist/band får väldigt mycket röster från juryn och väldigt få ifrån alla de som har röstat (alltså det svenska folket). Att de får väldigt lite röster av folket gör ingenting får de har en såpass stark grund från juryn så de vinner ändå. Det är det som är själva bakgrunden till titeln. Ska inte kvaliteten på musiken bero på vem det är som lyssnar? Nejdå, inte enligt de regler som används när grammisar ska delas ut. Då bestäms 50% av den som lyssnar och 50% utav några speciella som ofta följer de vanliga musikrecensenternsas spår och har förutfattade meningar så att de inte ska se ut som om de tycker annorlunda, alltså den mest klassiska anledning för att kalla någon idiot. Summa sumarum: Jag tycker att grammisgalan bör byta system och verkligen dela ut priser beroende på folkets åsikter och det står jag för.

Nämnas borde kanske nu göras kategorin "Årets låt". Detta är den enda kategorin som enbart folket bestämmer. Men till ett pris, man ringer in under programmets gång och röstar på en låt för ett pris av 9.99 kr eller 4.99 kr. You get the deal? Inte? Ok, ok, ok. Det jag försöker få fram är det att allt detta bara är en gimmick för tv4 att tjäna pengar på. Typ nåt i stil med jeopardy, "Ni bestämmer och vi får all cash". Men det är väl kanske lite fair enough deal med tanke på att det är de som pröjsar för det hela, nästan. MTV tror jag också lägger in lite och en massa andra snubbar.

Skit samma egentligen, musik blir ju inte direkt bättre så fort någon har fått en grammis. Man lyssnar ju inte på deras musik efter utdelningen och tänker: "Holy bananas and coconuts, det hörs att deras musik är bättre nu när de har fått en grammis". Det tycker iallafall inte lilla jag.

Shit nu börjar ett nytt år. Och ett speciellt ett också, för i år fyller jag och de flesta av mina kompisar 18 och nä man fyller 18 så har man nästan automatiskt en fest för sina närmsta vänner och eftersom jag har många vänner så blir det mycket fester. Igår kom jag hem ifrån den första och redan nu till helgen är det den andra. Och just vid stora dag så känner jag minst fyra personer som fyller år. Så då blir det nog mycket att göra. Sedan så börjar ju skolan nu och jag ska börja ha projektarbete, vet inte riktigt vad men spawnar lite ideér. Varav en är jag lite fäst vid. Ni får höra mer senare.

Kolla gärna in mina andra två bloggar, den ena har jag inte börjat på än, men det kommer snart.

Peace out!